Fru Åberg i Lågbo

Trädgårdstoppen: Petboberget

2012-03-05T11:54:00.000+01:00

En av mina absoluta favoritträdgårdar råkar tillhöra mina svärföräldrar. För att komma till gården "Petboberget" ringlar man sig upp längs en smal skogsväg genom en trollsk skog där mossan ligger som en grön heltäckningsmatta. Den här februaridagen då bilderna togs var förstås marken vit av snö. På gårdens baksida kan man sitta i glasverandan och se ut över åkrar, hagar och utströdda gårdar i det uppländska landskapet.

Gården är så väldigt fint anpassad till platsen. Flera små röda timrade hus liksom klättrar försiktigt över berget och bildar spännande vinklar, vrår och passager mellan husen. Här nedan syns ett plank som länkar ihop bostadsdelen med ett uthus. Ett stilleben av vattenkannor får stå ute i väntan på törstig jord.

Det är uppenbart att trädgården får en hel del omtanke även på vintern. Här och där finns grupper med krukor, lådor och tråg fyllda med enris, eller knippen med tall eller gran. Skulptrala fynd från naturen, som stubbar, stenar eller grenar gör arrangemangen spännande. Växternas klätterställningar får stå ute året runt och tillsammans med trädens siluetter ger de en levande struktur, en stomme även när det inte grönskar.

Kågbo i snö och dis

2012-02-28T18:55:00.000+01:00

Jag och Anna från grannbyn rullade våra vagnburna döttrar längs byvägen i Kågbo en disig vinterdag. Här finns många gamla vackra hus. Överst syns ett soldattorp från omkring 1680 som dessutom är ovanligt välbevarat! Staket och gamla träd ramar in bygatan på vyn nedan.

Ett härbre och en timrad lada ligger alldeles intill de smala byvägen. På motstående sida av vägen står en loge lika nära vägen. Passagen är smal - vägbredden är anpassad till häst och vagn. Det är en sådana förhållanden som gör att man förstår att byn är äldre än motortrafiken. På bilden nedan syns en ålderdomlig modell av brunn med hävstång.

Några hus, t.ex. bostadshuset på bilden ovanför och uthuset nedan har karaktär från början av 1900-talet. Kanske har bräderna till panelerna sågats på Kågbo såg som är nedlags sedan länge?

Det finns gamla bilder på många av bostadshusen i byn. Gå in på Kågbos egen hemsida HÄR. Klicka på gården "Nordansjö" om vill se det här välbevarade timmerhuset. Det är sällan man ser frontespiser (variation av takkupa) på hus av den här mindre storleken men den här tycks ha funnits åtminstone sedan början av 1900-talet.

Jag gissar att det här är ett spruthus, alltså en liten bod där byns brandsläckningsutrustning förvarades? Är det någon som vet får ni gärna rätta mig om jag har fel!

Kalasdag

2012-02-25T22:40:00.000+01:00

35 cupcakes med ljus i stället för tårta.

Nu har de sista gästerna lämnat huset efter mitt kalas. Jag sitter här och är rörd av tacksamhet över att ha en sådan stor släkt med så fina människor. 29 personer brukar vi vara som mest men i dag blev det ett kraftigt bortfall p.g.a sjukdomar. Jag önskar vi kunde duka långbord, men det får vi inte plats med. Lösningen blir öppet-hus-koncept. Låååånga kalas blir det. Och många paket. Fast i år blev det få paket. Varför ser ni på den nedersta bilden!

Buketter med tulpaner

Jag fick ärva gammelfarmors duk

Svärmor hade virkat en linnesjal till mig

Överraskningen som gjorde mig tårögd av lycka - jag fick en ny kamera!!!

35 år och hoppas bli K-märkt

2012-02-22T00:01:00.011+01:00

Idag fyller jag 35. Jag undrar hur jag hade varit om jag var ett hus byggt 1977? Lantligt belägen men med stadsprägel. I princip originalskick; ingen del utbytt, förstorad eller borttagen. Enstaka senare tillägg i form av en tatuering (fråga inte vad, var eller varför) och en tandlagning. Originalkulör, förutom på naglarna. Måttligt dyr i drift och underhåll.

Byggarbetsplats år 1934

2012-02-19T19:09:00.000+01:00

I går var vi på Antikmässan där jag hittade den här fina skolplanschen från 1934. "Byggarbetsplats" heter den och här kunde skolbarnen se hur det gick till när man byggde ett hus. Det ser ut att bli en villa i kvardröjande 20-talsklassicism i stället för den för tiden allra hetaste funktionalismen. Huset byggs med hantverksmässiga metoder och traditionella material. Den här bilden är liksom hela essensen i mitt yrke som byggnadsantikvarie - att berätta om hur hus byggdes förr i tiden. Den ska jag sätta upp på mitt kontor och kanske tar jag med mig den till någon föreläsning eller kurs någon gång!

På bilden kan man se en snickare sitta och såga till en planka med en bågsåg. En murarläring tillreder kalkbruk i ett stort tvådelat trätråg. Den osläckta kalken i tunnan släcks (=blandas med vatten) i den delen av tråget som är närmast i bild. I den andra delen av tråget blandas kalken med sand och blir till kalkbruk. På den nedersta bilden står murargesällen och använder bruket till murstocken, husets hjärta.

En bild från ett villabygge år 2012 skulle visa monteringsfärdiga väggar och takstolar som lyfts på plats med kran. Hantverkarna skulle ha elverktyg (och bygghjälmar!). Och sannolikt skulle det inte muras någon murstock i huset.

Att hitta det man söker

2012-02-16T10:46:00.000+01:00

Den här kudden är ett av mina allra käraste loppisfynd. Jag hade länge drömt om en svart kudde med färgglada broderier, inspirerad av skånska åkdynor som den HÄR. Så för något år sedan när jag var på Solrosen i Östervåla såg jag den här kudden på en hylla. En sirlig sommaräng med blåklockor, violer, gullvivor, väddklint och andra blommor som jag inte kan identifiera. Och så en blå fjäril! Den fick följa med hem och tronar nu på en stol i salen där den får ta emot mina kärleksfulla blickar.

Varje dag är fettisdag

2012-02-10T18:50:00.000+01:00

Ljuva tider! Klassiska semlor, vaniljsemlor och grodor säger "Hej!" och snabbt "Hej då!" här hemma. På söndag får vi besök och då ska jag baka semletårta. Ha en härlig helg!

Egen härd

2012-02-07T21:26:00.001+01:00

Även om alla kakelugnar är utrivna i vårt hus finns det andra eldstäder på gården. Det är bara vedpannan i pannrummet som används dagligen men jag är väldigt glad att de andra är bevarade.

Den här vedspisen heter Idun No 01 och har troligen suttit i mangårdens kök. Kanske revs den ut när köket moderniserades och elspis sattes in? Jag har hittat uppgifter som säger att modellen tillverkades 1929-46. Spisen är i svart gjutjärn, även om det kanske inte syns p.g.a. rosten... Tyvärr saknas ugnsluckan. Den har ett vackert mönster i relief.

I bryggstugan finns en Norrhult no 526, tillverkad på 1930-talet med en yta av svart emalj. Enligt de förra ägarna finns det en igenmurad bakugn här under spiskåpan också. Den vill vi återställa så småningom. Baka pizza och surdegsbröd. Åh, vad lyxigt det vore! Köket har varit sommarkök. Användes alltså traditionellt sommartid då familjen flyttade ut från mangården och in i bryggstugan. Märkligt fenomen som jag skrivit mer om HÄR.

Det rum som vi använder som sovrum har tidigare varit kök. I mangården fanns två kök; ett för den äldre generationen som bodde på övervåningen och ett för den yngre som bodde på nedervåningen. Båda hade alltså eget hushåll. Köksinredningen med skåp, diskbänk och skafferi har vi behållit. Vedspisen har kommit till användning när vi har haft långvariga strömavbrott, både för matlagning och som värmekälla. Den svarta emaljerade vedspisen är en Klafreström no 826 som tillverkades 1939-40.

På bryggstugans övervåning finns ett rum med den här kaminen, en Husqvarna 157 i blågrön emalj med kokplatta på toppen. Om jag har hittat rätt uppgifter tillverkades modellen från 1952. Att det finns en kamin i rummet betyder alltså att det har använts även under den kyliga säsongen. Jag har undrat vem som har använt rummet och i somras fick jag svaret när jag träffade de tidigare ägarna; Anna Blomkvist hade sin vävstol där uppe. Såklart att hon inte ville frysa om fingrarna och såklart att hon ville kunna koka sig lite kaffe mellan varven!

Den här bedrövliga synen är en bild från mangårdens kök när vi flyttade in för fem år sedan. Bredvid elspisen stod hjärtat i husets uppvärmningssystem; en kökspanna i vit plåt från 1991. När huset byggdes 1911 fanns förstås en vedspis här.

Genom att elda i kökspannan värmdes vattnet i centralvärmesystemet. Vattnet cirkulerade genom tjocka rör ut till husets gjutjärnsradiatorer. Eftersom det inte fanns någon ackumulatortank kopplad till kökspannan var man tvungen att mata brasan hela dagarna. Om man inte eldade kopplades en elpatron in och elräkningarna skenade. Ohållbart för två yrkesverksamma som är borta från hemmet hela dagarna.

Därför var bland det första vi gjorde som nya ägare att bygga ett nytt pannrum med plats för en riktigt fet ackumulatortank och en modern, muskulös och miljövänlig vedpanna; Atmos från 2007 i grå och blå plåt, snygg och charmig för den som går i gång på öststatsestetik. I övrigt var rören och radiatorerna i huset i utmärkt skick trots att de är över sextio år, så de används fortfarande.

När det är som kallast under vintermånaderna eldar vi två gånger om dagen i vedpannan för att hålla värmen och för att ha varmvatten i kranarna. Om någon frågar mig finns det inget mysigt eller hemtrevligt överhuvudtaget med vedpannesystemet, till skillnad mot de andra eldstäderna i kavalkaden här ovan. Att kapa och klyva ved till en årsförbrukning tar tio heldagar för två personer! Och det är inte så lockande att sätta igång värsta brasan under sommardagarna för att kunna duscha. Inte på vintrarna heller för all del. Som tur är tycker maken och svärfar att vedhanteringen är meditativ, så jag gömmer mig så ofta jag kan och drömmer om den dag vi kopplar på solceller till systemet.

Eternit i etern

2012-02-04T13:08:00.000+01:00

Som jag skrev om för ett tag sedan var jag med och gjorde ett radioreportage om eternit för P4 Kultur. Nu är reportaget klart! Det sänds i morgon 08:05 men det går redan att lyssna på webben. På min jobb-blogg Byggnadsvård Gävleborg finns också ett inlägg om eternit, detta älskade och hatade material.

Bilden visar min farfar utanför sitt hus med eternitplattor, någon gång på 1990-talet. Då tyckte jag att eternit var så fult att det gjorde ont i kroppen. När jag ser på bilden nu tycker jag att den ljusgrå färgen ser pigg ut och att plattorna med de vågiga kanterna nästan ser gulliga ut.

Tänk vad lite kunskap kan göra för synen!

Kakelugnsjakten (eller kakelugnsslakten)

2012-01-29T10:03:00.002+01:00

När jag kollar på begagnatmarknaden för kakelugnar undrar jag mycket över varför de säljs överhuvudtaget. Titta på de fina kakelugnarna på bilderna här ovan som jag lånat från annonser på Blocket. Varför har de/ska de plockas ner och skiljas från sina hus? Det framgår inte men det finns säkert en massa bra förklaringar som jag inte förstår...

I en annons hittar jag faktiskt en förklaring. Där kan man läsa "Har nu tagit beslut att sälja min kakelugn pga att den behöver plockas ner och sättas upp för att se lika snygg ut igen. En fin och fullt fungerande! Dock skitig på bilden : ) Håller värmen grymt länge när man eldat upp den." Drar jag förhastade slutsatser nu eller är det så att säljaren hellre vill göra sig en hacka på att sälja ugnen i stället för att lägga ut runt 15 000:- för att låta mura om den?

Och kolla på den här pampiga! Vilket spännande hus! Vad kommer att hända här? Ska huset rivas?

Ett argument som vår murare har hört av en helt annan säljare var att en kakelugn skulle rivas för att ersättas av en kamin. Nog för att jag gillar kaminer men vad består vinsten i, undrar jag? Inte värmeekonomi i alla fall.

Aldrig mera kakelugn

2012-01-28T15:31:00.001+01:00

Det där med restaureringspaus kan ju tolkas lite olika. Här hemma betyder det att vi inte utför något fysiskt arbete själva. Men "Projekt återinstallation av kakelugn" är i full gång och nu har vi hårdbevakning på andrahandsmarknaden för att hitta en som passar. Bilden från 1920-talet visar att den som stod där i kökskammarens hörn var rund och vit, en så kallad "rättuppare" som innebär att den inte har någon mellansims (dekorativt band ungefär på mitten). Den allra enklaste formen alltså, anspråkslös och smäcker. En sådan vill vi ha igen!

När centralvärme installerades vid mitten av 1940-talet togs kakelugnen ned och rökkanalen murades igen. Dessutom förändrades formen på murstocken på övervåningen, där rökkanalen går upp. Muraren fick göra ett stort hål i murstocken i hallen, knacka bort stenarna som täppte till och mura om formen på murstockens bas för att få en fungerande kanal igen.

Först blev jag förtvivlat irriterad över att de tidigare ägarna hade gått så grundligt tillväga. Men sedan började jag verkligen inse vad otänkbart det måste varit för dem att någon, någonsin skulle vilja ha kakelugnar igen när det fanns något så bekvämt som centralvärme. Att slippa vakna i utkylda rum och skynda sig upp och elda. Att slippa skräp från ved och sot från eld. Och att slippa brandrisken med att ha en eldstad i varje rum.

Och varför ska då vi envisas med att återinstallera en kakelugn då om det är så krångligt? Den främsta anledningen är att det nuvarande systemet med en modern vedpanna slås ut när det blir strömavbrott. En annan anledning är att kunna toppa värmen inomhus. Kökskammaren, där kakelugnen ska stå ligger mitt i huset, så jag föreställer mig att värmen kommer att spridas till rummen omkring. Och en icke underskattad anledning är skönhetsvärdet och mysfaktorn! Kolla på bilden ovan - visst är det helt uppenbart att det saknas något?

Made in Lågbo

2012-01-27T11:46:00.000+01:00

Även om vi har tryckt på pause på restaureringsknappen, sitter jag inte sysslolös här hemma. I stället tar jag mig tid att göra sådant som inte prioriteras annars. Sy bara för nöjets skull till exempel. Dottern behövde en klänning till söndag då vi ska på dop. Jo, jag har ju äntligen gått och blivit faster och nu i helgen ska brorsonen döpas.

Tyget till klänningen tog jag från en högt älskad top som jag använt så mycket att tyget under armarna nötts sönder. Det blir fint att se den leva vidare som liten klänning. Återvinning när det är som bäst!

Mina kunskaper och min erfarenhet inom skrädderi är sannerligen begränsade. Men genom att titta på några andra plagg i garderoben, pröva ut en mall av vanligt bomullstyg och förvandla misstag till möjligheter gick det ju! Och kul var det! Vad dottern i fråga tycker var lite oklart. Hon kräktes varje gång vi provade in den. Men bara den inte hindrar henne från att sprattla blir hon nog nöjd.

Pause

2012-01-22T14:29:00.001+01:00

Vi har tagit en pause i restaureringen, nu under januari. Plötsligt blev det väldigt många timmar över på dygnet. Vad ska man göra då? Tja, maken och jag tog bilen in till stan för en barnfri halvdag. Förnyade garderoben med några kjolar och en blus, gick på kondis och åt en semla. Sedan grät vi i kapp till Simon och ekarna ("Så här mycket har jag inte gråtit till en film sedan premiären av E.T.", poängterade han) och sedan avslutade vi med en finfin middag.

Idag är kalvfilén utbytt mot varmkorv och i stället för kjol med pressveck har jag säckiga mysbyxor. Ha en skön söndag!

Älskade hästar

2012-01-18T12:45:00.000+01:00

Den senaste tiden har jag drabbats av en hjärtskärande hästlängtan. En tredjedel av livet har jag tillbringat i olika stall och nu längtar jag våldsamt efter den trygga doften, ljudet av tuggande och frustande och suget i magen av att galoppera på en skogsväg. I förrgår fällde jag några tårar av glädje när Rolf-Göran Bengtsson tog emot Jerringpriset. "Medgångssupporter!" fnös maken så där lagom kärleksfullt. Och visst - jag har inte följt ridsporten på bra många år. Men när jag tänker på vilket samspel som krävs mellan en man och hans häst för att nå sådana framgångar sätts tårkanalerna i vibration.

Affischen på en översta bilden såg jag i en gammal folkskola under en utflykt och jag fick pressa fram all god etik och moral som jag har i kroppen för att låta bli att stjäla den ; ) Bilden i mitten är tagen av Martin Elovsson under vår bröllopsdag då jag och maken drogs i vagn av grannarnas f.d. häst till cermonin. Den sista bilden tog jag under en promenad i grannbyn igår. Jag är så glad att det finns hästar häromkring så jag kan få vila ögonen på dessa vackra väsen åtminstone.

Vinterväg i Lågbo

2012-01-15T20:44:00.000+01:00

Byn som vi bor i består av elva gårdar. Mellan dem ringlar sig en smal grusväg, vid den här tiden på året förvandlad till isgata. Byvägen leder från "Stora Vägen", slingrar sig mellan gårdarna som ligger vid åkerkanter och hagar - och så leder byvägen ut på "Stora Vägen" igen. Mitt på byvägen, precis vid vår gård, finns en skogsväg som leder till älven. Eftersom byn ligger avskilt med några kilometer till byarna runt omkring är det här de dagliga promenaderna sker med hund, vagn och treåring.

Ibland blir jag uttråkad av att gå samma sträckor flera gånger i veckan. Ibland är det som om jag går vägarna för första gången och ser husen, marken och träden med helt nya ögon. Sådana dagar suger jag in allt det gamla fina och blir varm, även om det är kallt.

"... det gamla året lägger sig att dö..."

2012-01-06T21:26:00.000+01:00

På nyårsafton stod jag med champangeglaset i handen och lyssnade med skeptiska öron på dikten "Nyårsklockan" som klämtade ut från tv:n. In med det nya och ut med det gamla är väl inte min filosofi direkt, jag som ägnar livet åt att reflektera över det förflutna.

År 2011 hände fantastiskt mycket på vår gård. En del fantastiskt jobbigt och en del som var fantastiskt kul. Fjolåret är inte dött i alla fall. Det lever bara i en annan tid.

Vår son hade precis fyllt två år när vi fick beskedet om att ett nytt litet liv låg och grodde i min mage. Oändlig lycka! Men hoppsan vad jag blev illamående och trött och fick ont i kroppen den här gången! Lärdom; planera inte in århundradets dräneringsprojekt, 100-årskalas, 30-årskalas, öppen trädgård plus restaurering av badrum och barnkammare samtidigt med en graviditet...

Det var inte bara ett embryo som grodde i mig. Texter och bilder i form av en blogg hade länge funnits i huvudet. När våren kom släppte jag ut idéerna i cyberrymden för första gången; Fru Åberg i Lågbo startade!

Så fort snön hade smält dundrade grävmaskiner, traktorer och lastbilar in på gården. Vi grävde upp runt både bostadshuset, ladugården och den stora ekonomibyggnaden för att slippa få fukt i grunden, vatten i källaren och pool i matkällaren. Jag flyttade på varenda perenn och buske som stod i vägen och återplanterade dem när vallgravarna var återfyllda. Lärdom: Att gräva jord, skotta grus och lyfta sten ger foglossning. En mer positiv lärdom var att det går att utföra grävarbeten utan att göra en trädgård till ett kalhygge. I alla fall om man har en lika duktig maskinförare som vi - nämligen min proffsiga lillebror!

Mitt trädgårdsintresse fullkomligt exploderade under året och det var mycket tack vare grävprojektet. Jag fick ju bli trädgårdsdesigner samtidigt! Igenvuxna grusgångar blev fina igen, stubbar grävdes bort och träd återplanterades. Och roligast av allt - köksträdgården väcktes ur sin törnrosasömn. Vi hittade åtta staketstolpar i granit som tidigare hade varit ram till odlingsbäddar men som blivit övervuxna under årens lopp. De fick se dagens ljus igen och jag hann precis plantera tomater (som blev för höga), jordärtskockor (som blev för många), bönor, ärter och potatis (som blev för få) innan planteringssäsongen var förbi. Lärdom: Det finns hur mycket som helst att lära sig om trädgårdsskötsel!

Alla hål i marken hann bli igenfyllda till den 21 augusti. Då ställde vi till med stort kalas för att fira att vår gård Högbo fyllde 100 år. Öppet hus, föreläsningar med bildvisning, loppis, café, fiskedamm, hembygds- och bygdeföreningar på plats och barnens djurkammare med kelsjuka lamm utgjorde inramningen till kalaset. De 150 gästerna fyllde tillställningen med värme och glädje. Hedersgäster var familjen Blomkvist, vars förfäder byggde gården för ett sekel sedan. Lärdom: Respekt!

Sedan jag flyttade till Lågbo för drygt fem år sedan har det vackra landskapet vid Dalälven varit som mitt andra vardagsrum. Under många sköna hundpromenader har jag vandrat längs gärdesgårdarna, förbi hästarna i sommarbeteshagen och ned till höstackarna vid älvängen Sigeränget. Två gånger under året fick jag förmånen att kombinera mitt privata och mitt yrkesmässiga intresse för den gröna kulturmiljön. Det innebar att jag kunde skriva en artikel för Gård & Torp om slåttern på Sigeränget, som du kan läsa HÄR, och arrangera en guidning för allmänheten på älvängarna och i vår trädgård. Lärdom: Jag har banne mig världens bästa jobb!

Sommaren har väl aldrig varit så auktionstät som sommaren 2011. Sex auktioner hann vi åka på och många fina föremål fick följa med oss hem. Den i Tängesbo blev nog min favorit. Kolla barnspisen, kolla kulören på korgen, kolla gunghästen, kolla vilken bra storlek på krattan - perfekt till odlingsbäddarna! Och vad ni inte ser är ett gäng etsade glas som bara såg dammiga och äckliga ut där de stod i en ölburkskartong. Maken såg dock att de hade Det och ropade in dem. Efter rengöring såg även jag skönheten. Mmmmm... jag minns känslan av den tunna glaskanten mot läpparna och iskall flädersaft mot tungan. Lärdom: Visst kan man samla på sig för många grejer, men de allra finaste saker kan också gå en förbi om man inte har stenhård auktionsbevakning.

Förra årets tema framför alla andra var badrummet på nedervåningen. Förvandlingen från farstukammare till badrum avslutades äntligen. Och det hade kunnat sluta så om inte vår dotter hade så bråttom att komma till världen. Så bråttom blev det att badrummet förvandlades till förlossningssal natten den 12 oktober. Lärdom: Om vi någon gång väntar ett tredje barn måste vi flytta in till stan i slutet av graviditeten, max en kvart från sjukhuset. Det är inget skämt.

Ett år har gått. Sonen har blivit storebror, fyller snart tre och har fått ett eget rum. Det har jag inte skrivit om än; restaureringen av barnkammaren. Det ska jag göra så småningom. Precis som en massa andra fantastiskt roliga och jobbiga saker som kan hända under ett år på en gammal gård.

Var är det goda nya året?

2012-01-03T15:42:00.001+01:00

Stopp nr 1. Kakelugnen ska återinstalleras i biblioteket/kökskammaren.

Trots alla lyckönskningar om god fortsättning har dagarna varit präglade av sjukdom och missöden. Feber, hosta och förkyldning vandrar runt mellan oss här hemma sedan veckorna före jul. Vi har börjat dra igång "Projekt Återinstallera Kakelugn" vilket har börjat med ett stopp bokstavligt talat. Det visar sig att rökkanalen murades igen när den togs bort nere i kökskammaren för sådär 70 år sedan. Det betyder att murstocken på övervåningen måste bilas upp för att kunna komma åt och riva stoppet. Suck och stön!

Stopp nr 2. Maken byter däck för fjärde gången.

Och lyssna på den här osannolika oturen: I går åkte jag och sonen de knappa två milen in till civilisationen för att handla. När jag kommer ut på parkeringen är ena däcket helt platt. Ingen panik för en handy-woman, tänker jag, packar om matkassarna och ut med reservdäcket. Men surprise - någon har glömt att lägga tillbaka domkraften!

Tur i oturen var maken hemma och sjuk, så han kom den andra bilen, domkraften och dottern. Maken byter däck och vi åker hundra meter. Sedan är reservdäcket också platt! Maken lirkar av det för att sätta på reservdäcket från den andra bilen. Men, nejfan - det passar ju inte! På med det punkterade reservdäcket igen. Sedan var det bara att lämna bilen och åka hem för att åerkomma med ett sommardäck. Suck och stön!!

Bubbel och bubbel

2011-12-31T16:05:00.000+01:00

Sista dagen på året invigde jag badkaret med bubbelbadande. Duschat har jag ju gjort i det nya badrummet tidigare men inte badat. Det var ju helt fantastiskt att glida ner i det stora gjutjärnskaret! Det var knappt så att tårna nådde bortre änden och jag hade vatten upp till öronen.

Ikväll blir det bubbel på flaska här hemma och jag vill önska er alla en trevlig afton och ett gott nytt år!

Som stormen river

2011-12-28T16:12:00.001+01:00

Skorstenshuven slets ner i stormen...

... och landade i gruset, två meter från bilen.

En björk knäckes på mitten 20 meter från vårt hus.

Dagmar bröt trädet mitt i tu.

Två dagar efter att tomten hade lämnat oss med julefrid i sinnet kom stormen Dagmar och fick nerverna på helspänn. Jag vaknade flera gånger på natten till annandagen av att vindarna rev och slet i plåttaket och braket av knäckta och fallande träd. Det såg helt overkligt ut när jag tittade ut genom fönstret. Stora gamla tallar vajade fram och tillbaka som vindrutetorkare av stormvindarna.

Plåttaket fick den inte med sig men skorstenshuven tog vind som ett paraply och dunsade ned på gårdsplanen framför huset, där vi för ovanlighetens skull hade parkerat bilen. Oturligt nog hade vi sonens lilla kusin sovande hos oss. Båda barnen vaknade och blev rädda av oljuden. Jag försökte lugna dem med den allra snällaste godnattsagan. Rätt var det var blev det strömavbrott och kolsvart i barnkammaren! Innan paniken hann utbryta fick jag på mig en pannlampa och kunde fortsatta läsa. Tack och lov somnade de om igen.

En gran välte vid köksträdgården. Åt rätt håll som tur var!

Dominoeffekt; den stora granen med rotvälta knäckte toppen på granen bredvid.

När vi vaknade var det fortfarande strömavbrott. Det betyder att INGET funkar i huset. Ingen värme, inget vatten, (man kan alltså inte heller spola i toaletten), ingen Pippi Långstrumpfilm. Frågar man sonen var nog det sistnämnda värst. Vi pustade ut något när det började bli ljust ute men efter fem timmar började huset bli kallt. Vi stängde in oss i köket med de tre barnen och tände en massa ljus för att hålla värmen. Viss beredskap hade vi; en dunk med vatten och ett gasolkök gjorde att vi i alla fall kunde värma mjölkersättning till dottern.

Skogen som ett plockepinn med träd över vägen.

Barnen började snart klättra på väggarna i det lilla utrymmet, så vi tog en promenad ner till älven. På de 600 meterna var det två träd som låg över vägen. Vid 11-tiden hade vi gjort upp en flyktplan. Vi började packa för att åka in till släktingar i stan och övernatta där om inte strömmen kom tillbaka. Men så - blink, blink; efter nio timmar var felet äntligen åtgärdat och ljuset kom tillbaka till oss.

Jul i vårt hus

2011-12-25T22:50:00.000+01:00

Klappar i korg under granen

Adventsgran i salen

Amaryllis i biblioteket

Amaryllis på tapeten salen

Sista lådan i kalendern är öppnad

Skänken i köket säger God Jul

God Jul!

2011-12-24T00:01:00.002+01:00

Hoppas ni får en härlig julafton!

Nytändning i köket

2011-12-18T21:20:00.000+01:00

Köksmöblerna december 2011

Efter att stolarna målats ser hela köket så harmoniskt ut. Man sitter stadigt och mjukt på de lagade stolarna med fårskinnsfällar på sitsarna. Snart är det julafton. Då kommer vi att sitta 13 personer här i köket.

Nu är det fjärde advent. Golven är skurade och köttbullarna rullade. Köksklockan tickar lugnt och utanför fönstret flyger småfåglarna fram och tillbaks mellan talgbollarna och björkarna. Jag har redan köpt en julklapp till mig själv; löparen "Rutig standvåg" från Växbo Lin. Den tegelröda nyansen ger en varm och ombonad känsla. På bordet står vita julstjärnor i en gammal burk och från salen luktar det hyacinter.

Att hitta den rätta... köksmöbeln

2011-12-18T07:30:00.001+01:00

Någon dag under restaureringskaoset 2007.

När vi flyttade till huset köpte vi en matgrupp som Mannen spanat på och drömt om länge. Bastanta möbler i mörklaserat virke med tydlig trästruktur. Ett estetiskt tvärkast från mitt nätta köksbord med ljust virrvarr-mönster som jag haft i lägenheten innan vi flyttade ihop. Dessutom fanns vissa etiska tveksamheter för en byggnadsvårdare som mig... Försäljaren påstod nämligen att virket var återanvänt från gamla förfallna lador. En sådan affärsidé kan lätt övergå i vrakplundring i stället för restaurering, tänker jag mig. Men nykär och kompromissvillig som jag var fick bordet och de sex stolarna flytta in.

2010. Köket är färdigrestaurerat. Men inte köksmöblerna.

Några år senare fick jag frågan om jag ville överta gammelmormors slagbord. Efter att ha bearbetat traumat när jag som 18-åring kom hem en dag efter skolan och såg styvfar stryka vit färg över den gråblå och underbart patinerade bordsytan, tackade jag ja till erbjudandet. Om jag blir miljonär eller pensionär en vacker dag ska jag bekosta, alternativt ta mig tid att skrapa fram originalkulören igen. Tills dess får det vita färglagret fungera som pansarsköld mot barnbestick och färgpennor.

Hur köksmöblerna ser ut nu får ni se i nästa inlägg.

Sitta fint

2011-12-17T20:58:00.000+01:00

Leksandstol före målning

Leksandstol efter målning

Miniprojekt "Laga och måla köksstolarna" är avslutat här hemma. De klassiska Leksandstolarna köpte vi på Blocket för flera år sedan. Då var de klarlackerade och lite rangliga. Flera måltider senare hade några av dem gått sönder och andra blivit så svajiga att de inte skulle klara ytterligare en jul med tjocka släkten. Därför lämnade vi in dem på ett snickeri för lagning och passade på att beställa slipning samtidigt. Ett genialt beslut - oerhört skönt att slippa underarbetet själv! När de kom hem igen var det bara att måla. Grå med svart sits blev det. Den grå kulören är linoljefärg i 30% grön umbra och den svarta är 100% kimrök. Svarta sitsar förekommer på gamla stolar har jag sett. Jag tror att det är en skinnimitation man försöker åstadkomma.

Tripp Trappstol före ommålning

Tripp Trappstol efter ommålning

Plötsligt passade den gamla barnstolen inte alls med resten av köksmöblerna. Men eftersom treåringen egentligen hade vuxit ur den gamla för länge sedan köpte vi en Tripp Trapp på begagnat-marknaden. Vit och skavd var den men därför också till ett överkomligt pris. Jag kan faktiskt inte fatta att nypriset för ett stycke stol i masonit går på 1.800:-. Efter ommålning enligt samma färgschema som Leksandsstolarna fick hela köket en nytändning! Men innan jag visar helbilder på möblemanget ska jag bjuda på en tillbakablick som visar hur våra köksmöbler har sett ut under åren.

Ett fruset ögonblick

2011-12-15T20:55:00.000+01:00

Nyss så krispigt vitt. Trädgården pudrad med pärlor, stjärnor och flingor. Nu är allt blött och brunt igen.

Eternit - fult eller kult?

2011-12-11T21:53:00.000+01:00

Eternit måste vara det mest hatade byggnadsmaterialet i Sveriges arkiktekturhistoria. Till och med svärfar som sällan brukar ha åsikter när det talas estetik, får något mörkt i blicken och tycker att det är de fulaste och tråkigaste husen som finns! Glåporden brukar hagla när man pratar med folk om denna cementfiberskiva.

När Stefan Westrin, min gamla klasskompis från grundskolan och numera frilandsjournalist, frågade om jag ville vara byggnadsantikvariekårens företrädare i ett radioreportage om eternit tackade jag JA! Så igår avbröt jag föräldraledigheten för några timmar och tog en tur omkring Gävle tillsammans med Stefan och frilansjournalisten Elisabeth Aagård som skriver en bok om eternithus.

I ärlighetens namn var jag till en början tvungen att anstränga mig för att se objektivt på husen, även om jag är byggnadskulturens beskyddare i själ och hjärta. Men kulturhistoriskt värde har ju inget med fint eller fult att göra, utan att se vad husen berättar om historien.

Efter en oerhört trevlig och intressant förmiddag hade Elisabeths entusiasm för eternit verkligen smittat av sig på mig. Nu har jag snarare minipanik över att det finns så få hus kvar med dessa "evigt underhållsfria" plattor. Och kolla bilderna här nedan; det finns ju hus som faktiskt är jättefina med sin eternitkostym! Hoppas att fler hinner inse det innan det är försent! Stefans reportage kommer att sändas i P4 Kultur någongång i januari. Jag återkommer om när!

Ljusdesign

2011-12-07T15:27:00.000+01:00

I dessa adventstider får jag äntligen mysa loss i skenet av Osrams elektriska ljusstake "Regina". Kolla designen, kolla ljusskenet! Hur ska LED-belysning någonsin kunna leva upp till de glödande trådarna inne i de tunna, målade glasen?

Farstukammaren blir badrum (Del 4)

2011-12-02T22:28:00.001+01:00

Spegeldörren fick ett modernt trycke i bakelit någon gång på 1940-talet. Den gula kulören är förmodligen från samma tid.

Badkaret med örnklor räddades från containern av en släkting som är hantverkare. Vi målade utsidan och benen med vit linoljefärg, precis som det var innan.

Vi hittade ingen duschdraperistång i lämplig modell till överenskomligt pris i handeln, så vi gjorde en specialbeställning hos en smed. Ringarna som draperiet hänger i är egentligen gardinringar.

När golv, väggar och tak var klart var det äntligen dags att inreda badrummet. Vi samlat på oss föremål och detaljer under en lång tid. Badkaret som hade räddats från en lägenhet som skulle rotrustas, fräschades upp med linoljefärg på utsidan. Så småningom kommer vi nog att låta remaljera det för att få insidan fin också, men det ligger inte på den ekonomiska prioriteringslistan för tillfället.

Det finns förvånansvärt få varianter av duschstänger på marknaden och den enda som skulle vara lämplig för vår del var på tok för dyr. I stället gjorde vi en ritning som skickades till en smed i Dalarna. Vi fick tillbaka den precis som vi föreställt oss; fyrkantig fast med mjukt rundade hörn och fyra takfästen i tunnt, smäckert gods. Den målades med vit linoljefärg och är diskret där den hänger ovanför badkaret.

Handdukshängaren i trä ropades in på Tradera. Den har fem armar som fälls ihop finurligt och hänger längs väggen när den inte används.

Handdukarna från Östervåla Hantverkscentrum hänger på krokar som tidigare suttit på Länsmuseet Gävleborg, men som skänktes bort när toalettutrymmena renoverades.

Stilleben i blå keramik. Fönstren har insynsskydd gjorda av en gardinkappa från Erikshjälpen.

Handdukstorkar är bland det fulaste jag vet, ja torkställningar över huvudtaget tycks vara en svår utmaning för designers. Vi hade turen att hitta en variant i trä på Tradera som passade till stilen i vårt badrum. Jag har ingen aning om åldern eller varifrån den kommer men konstruktionen är väldigt smart. När den inte används fälls den ihop och tar i princip ingen plats alls.

Insynsskydd är ett annat problem som måste lösas i badrum. Att förminska fönstren eller sätta in strukturerat eller frostat glas i bågarna kom inte på fråga i vårt fall. På enklast möjliga vis sattes i stället gardiner upp över den nedersta delen av fönstren.

Nu är badrummet klart och vi är nöjda och glada. Om man räknar med ALLA kostnader; förstärka och isolera golvbjälklaget och annat byggrelaterat, el, vvs, wc, badkar, handfat, plus all inredning som spegel, armaturer, hyllor osv. gick förvandlingen från farstukammare till badrum på 100.000:-

Ingen rök, ingen eld

2011-11-27T06:00:00.001+01:00

Det kanske är fler än jag som tycker att det är bra mysigt att tända ljus på farsukvisten så här till advent. Och kanske är det fler än jag som har umgåtts med katastroftanken på att man skulle glömma bort de levande ljusen... Den gamla lyktan på bilden ovan blir het som en stekpanna med stearinljus i, som den från början var avsedd för. Därför har jag ställt ett batteridrivet ljus inne i lyktan.

Det finns en del olika modeller i den välsorterade elhandeln. Den här varianten med flammande låga tyckte jag var ganska verklighetstrogen. En ännu mer realistisk effekt blir det om man ställer det lilla batteriljuset i ett använt blockljus.

Ha en trevlig söndag!

Farstukammaren blir badrum (Del 3)

2011-11-25T21:36:00.001+01:00

Sydöstra hörnet före förvandlingen.

Sydöstra hörnet efter förvandlingen.

Farstukammaren är det enda rum som vi har skalat av ner till timmerväggarna, eftersom det skulle fuktsäkras efter branschens alla regler. När den gröna plastmattan, de rosa tapeterna och takets träfiberskivor togs bort väntade en rad överraskningar. Ett genuint plankgolv, en barnkammartapet från 1940-talet och spår av en kamin som stått i hörnet där badkaret numera är placerat. Vi såg också att enstaka stockar var lerklinade och kunde dra slutsatsen att husets stomme, som vi vet är hitflyttad, är ett ihop-plock från minst två byggnader.

Bakom väggarnas träfiberskivor fanns en barnkammartapet från 1940-talet.

Nordöstra hörnet under restaureringen.

Nordöstra hörnet efter restaureringen.

Under takets träfiberskivor fanns omålad pärlspont. Den var i fint skick, så den målade vi bara med matt vit linoljefärg. Till vår stora lycka fanns några meter profilerad taklist sparat ute på höskullen och det räckte precis till rummet. Mineritskivor användes både bakom kaklet i badkarshörnan och bakom pärlsponten. Vi valde en variant med slät och fin struktur för att skivorna skulle kunna vara synliga ovanför pärlsonten. Efter att skarvarna spacklats och skivorna målats med matt linoljefärg ser väggarna faktiskt ut att vara putsade.

Foto genom dörröppningen. Plankgolvet avlägsnades försiktigt och sågspånsisoleringen skottades bort.

Foto genom dörröppningen. Bara timmerväggarna och golvbjälkarna är kvar. Fri sikt ner till krypgrundens fönster.

Golvbjälklaget förstärktes för att klara tyngden från det vattenburna golvvärmesystemet och de tunga, tjocka klinkerplattorna.

Plankgolvet togs bort och lades undan eftersom vi ville ha klinkers med golvvärme. Jakten på klinker skulle bli ett flerårigt projekt. I ladugården låg flera kvadratmeter oanvänt Höganäs-klinker med tillhörande socklar som vi absolut ville lägga in. Problemet var bara att det fattades några kvadratmeter och att produktionen har flyttat utomlands med mindre och tunnare plattor till följd... Efter att bevakat annonser under en lång tid hade vi äntligen fått ihop tillräckligt. Den gula bården var oplanerad men blev ett lyckat resultat av man-tager-vad-man-får-tag-på-principen.

Foto genom dörröppningen under restaureringen. Tommy Kahlin från Kahlins sten och kakel tillhör en av få plattsättare som kan den traditionella metoden att sätta klinker i bruk. Det gjordes dock inte i vårt hus eftersom det bygger mycket på höjden.

Foto genom dörröppningen efter restaureringen.

Farstukammaren blir badrum (Del 2)

2011-11-23T18:08:00.004+01:00

Det traditionella namnet ”farstukammare” kommer av läget som syns på planlösningen; kammaren direkt intill farstun.

Innan vi bestämde oss för var i huset det nya badrummet skulle placeras tog vi råd av olika hantverkare för att få synpunkter på vvs och konstruktion. Farstukammarens läge blev segrande, här fanns plats för både golvvärme, nytt avlopp och vattenledningar.

Wc, handfat, badkar, tvättmaskin, torktumlare och en massa förvaring inplanerat på 10 kvm

För att få lite input när det var dags att göra badrummets planlösning samlade vi in förslag från halva släkten. Nu råkade vi välja vårt eget förslag tillslut, men det var bra att tänka igenom olika alternativ innan vi bestämde oss.

Hemma hos en gammelmormor

2011-11-22T12:11:00.000+01:00

Det här är min mormor, mina barns gammelmormor. Vi är ganska olika hon och jag. Inte konstigt när den ena föddes på 1930-talet och den andra är 70-talist. Man får ju olika stil och intressen.

Den ena bär yllekappa medan den andra har skinnjacka. Den ena går helst omkring i tofflor från Birkensock medan den andra går hemma i högklackat. Den ena kopplar av med kaffetermos vid älven medan den andra tar ett glas champange i sitt hemma-spa. Den enas nöje är att pyssla med perennerna i trädgården medan den andra roar sig på kryssningar med tjejgänget.

Har du gissat på vem som är vem? "Den ena" är jag och "den andra" är hon.

Vill du titta in hemma hos mormor och i hennes fina butik kan du klicka HÄR för att komma till dagens reportage i Gefle Dagblad.

PS. Fotografiet är taget hemma hos oss. Tapeten sitter i salen. DS.

Farstukammaren blir badrum... (Del 1)

2011-11-20T20:49:00.003+01:00

...som blev förlossningssal med anledning av vår dotters dramatiska födelse för drygt en månad sedan. Nu är rummets förvandling till badrum klar och det gamla sunkiga på övervåningen har duschförbud.

Bild 1: I spegeln från Svenskt Tenn syns den högspolande wc:n. De ockrafärgade lampetterna är fyndade på Tradera. Bild 2: Kommoden har försetts med ett handfat från IKEA. Bild 3: På glashyllan står en tvålkopp från Ulrika Olsson Keramik. Bild 4. Duschar gör man i badkaret. Blandare från Nacka Byggnadsvård.

Att bygga eller renovera badrum i gamla hus är kanske den allra svåraste utmaningen för oss hängivna byggnadsvårdare. Det var inte förrän på 1940-50-talet de flesta hushåll hade övergivit utedasset för en vattenklosett inomhus, så det finns inte så lång tradition att hitta inspiration från. Dagens trend med kakel i maxiformat, jacuzzi och tvillingdusch (för er som inte sett fenomenet innebär det två duschar bredvid varandra) faller varken oss eller vårt hundraåriga hus i smaken. I stället har vi använt återbrukade och traditionella material och strävat efter en prestigelös stil. Förhoppningsvis är det hållbart både fukttekniskt och designmässigt en lång tid framöver.

Spegling

2011-11-17T21:42:00.001+01:00

Lite drygt en månad har gått med Eleonora utanför magen i stället för inuti. Vi har delat med oss av vår glädje över henne sedan länge. Nu har hon börjat spegla sig i den.

Farväl far

2011-11-13T19:01:00.006+01:00

Resväskorna är packade. Med sorgsna miner kramar de varandra farväl. Det är 1940-tal, kanske ska far ut i krig. Men har de inte lite väl stora huvuden, knubbiga ben och barnsliga ansikten?

Jo, vänder man på tallriken ser man att serien från Gefle porslin kallas "Lek". När barnet lydigt har ätit upp sin soppa från den djupa tallriken framträder motivet och han eller hon kan låta sig inspireras av den sentimentala leken. Eller - hur var det tänkt?

Förhoppningsvis serveras efterrätten på den flata tallriken med det mer muntra motivet, så att måltiden får ett lyckligt slut.

De båda tallrikarna hittade jag i går när jag gick igenom kartonger med porslin som lämnats kvar av de förra ägarna. Lycka!

Utflykt till Engelska parken

2011-11-06T15:13:00.001+01:00

Jag tog med mig barnen, hunden och matsäck med varm choklad och for i väg till Söderfors. Där finns en engelsk park från slutet av 1700-talet med ett grekiskt tempel, slingrande gångar och vackra broar över Dalälvens kanaler. Tar man sig tid kan man också upptäcka monument, minnesstenar och en stengrotta. Här växer gamla ekar, lönn, hassel, björk och lärk. Nu när träden har släppt löven är det som att gå omkring i en skulpturpark.

Fredagsfint

2011-11-04T18:42:00.002+01:00

Äntligen älven

2011-11-01T19:56:00.001+01:00

Så äntligen så här tre veckor efter förlossningen hade jag återhämtat mig tillräckligt för att gå de sex hundra meterna ner till älven. Det är inte bara min dotter som ser på världen med nya ögon - jag kände mig född på nytt. Aldrig har väl skogen doftat godare, skuggspelen varit vackrare och aldrig har väl älven varit blankare.

Närmast kinden

2011-10-30T20:46:00.001+01:00

Kudde i barnsängen sydd av innerfodret till svärmors gamla fårskinnsväst. Knapparna är spröda som snäckskal och har lagom oregelbundna former. De är återanvända från min favoritblus från högstadiet som fick mig att känna mig som en bohemisk estet.

En liten levnadsglad kudde som stod på en hylla på Kupan och ropade på mig. Maskinstickad från 50-talet gissar jag på, med min oerhört begränsade textilkunskap. Rätta mig gärna om jag har fel!

Farfarskudden, Milles favoritkudde nummer ett. Namnet har han hittat på själv och kommer från farfars skjorta.

En ny gammal gård att tycka om

2011-10-26T10:40:00.000+02:00

Första utflykten med alla fyra familjemedlemmar gick till den uppländska landsbygden. Efter slingrande grusvägar över anrikt åkerlandskap kom vi för första gången fram till den här lilla gården som sedan några veckor tillbaka ägs av min svåger med sambo. Det visade sig vara en fantastiskt trevlig plats på jorden! En liten gård med småskaliga hus och en välplanerad men avslappnad trädgård i kuperad terräng med gamla välvuxna träd och en brusande bäck längs tomtgränsen. En av de tidigare ägarna har visst varit trädgårdsmästare så det ska bli väldigt spännande att se den här trädgården växa upp i vår.

Insikter och utsikter

2011-10-23T10:51:00.001+02:00

En och en halv vecka sedan har gått sedan förlossningen. Jag återhämtar mig långsamt, alldeles för långsamt för mitt tålamod. Jag vill sparka i löven och gå ut på promenader, suga i mig skogsdoft och lyssna på älven. Men jag är fortfarande yr, har huvudvärk och är klen i kroppen efter blodförlusten.

Jag vill bli mig själv igen!

En väldigt ny morgon

2011-10-17T12:15:00.001+02:00

Det känns nytt i hela huset. Eleonora är här nu! I går kom vi äntligen hem från BB efter fyra och ett halvt dygn. Jag har väl aldrig längtat hem så mycket.

Nu är det lugnt och skönt. Björn och Milton sitter i salen och tittar på TV och bygger Duplo medan Nella sover. I onsdags var det mer dramatiskt. Jag hann inte somna förrän vattnet gick och sedan brakade förlossningen i gång som en storm. Redan innan hade jag förstått att det skulle gå fort, eftersom Milton kom på tre och en halv timme. Men att lillasyster skulle ligga i min famn efter en timme hade jag inte föreställt mig. Vårt nybyggda badrum förvandlades till förlossningssal och Björn iträdde rollen som barnmorska. Lite som man gjorde förr i tiden. Men hade vi levt förr i tiden hade jag kanske dött i barnsäng. Livet på landet har sina uppenbara nackdelar. Det tog lång tid för ambulansen att komma. Det visade sig att den hade kört ihjäl ett rådjur på vägen. När jag äntligen kom fram till sjukhuset hade jag förlorat över två och en halv liter blod och höll på att förlora medvetandet.

Obehagligt, men nu är jag lättad över att allt gick bra tillslut. Det känns som om jag har oceaner av tid framför mig, i vårt gamla hus med vår nya familj!

Visset, vackert

2011-10-08T08:39:00.001+02:00

Rostig ormbunke, sporgömmorna som nitar.

Outslagna blad som en fågels svarta vingpennor.

Syrénens blad börjar blöda.

Rönnblad som akvarellfärg på rispapper.

Trädgårdens historia (del 5)

2011-10-05T22:22:00.001+02:00

”Skönhet” 1946 – 2005

Flygfoto över gården. (Svenska Aero-Bilder AB)

En ny epok i trädgårdssveriges historia började efter 2:a världskriget. Då öppnades världen igen för export och import av livsmedel. Jorden blev inte lika nödvändig för självförsörjning. Hade Nyttan varit temat förr, blev Skönhet det nu. En ny epok började också på Högbo gård. Karl-Fredriks och Catarinas son Carl-Erik gifte sig med Anna som flyttade in 1946. Under sina 59 år på gården präglar Anna Blomkvist trädgården. Med sitt stora trädgårdsintresse lade hon till fler årsringar och har skapat dagens karaktär av prydnadsträdgård.

Förstoring av flygfotot

På bilden från juni 1971 syns ett typiskt nationalromantiskt inslag som bevarats till dessa dagar; den blomsterprydda flaggstångsrundeln framför mangårdsbyggnaden. Rabatten syns både från vägen och inifrån huset. Anna planterade daglilja, bergsklint och hjärtbergenia som fortfarande växer där. Grusgången omkring rundeln och omkring äppelträden (som även syns på planskissen från omkring 1946) lades igen någon gång efter att fotot togs.

Trädgårdens historia (del 4)

2011-10-03T14:51:00.002+02:00

”Nytta” 1911-1945

En grind i trä hängd på en grindstolpe i granit finns vid östra entrén.

Grindstolpe i cement vid södra entrén

Även mot söder finns en entré. Den är vänd i riktning mot Catharina Blomkvists föräldragård. Tyvärr finns inte grinden kvar. Jag undrar så väldigt mycket över hur den såg ut för jag vill ha en grind där igen. Gången leder mellan södra entrén och bostadshusets farstukvist och utgör trädgårdens mittaxel. Från början var gången gruslagd och kantad av vinbärsbuskar.

När gården byggdes var östra sidan en lika använd entré som den västra. Mot öster går en gammal väg genom skogen ner till älven och båtplatsen. Det är lätt att glömma bort att det var på älven man färdades innan bilar och ett utbyggt vägnät överhuvudtaget fanns. Nu för tiden används mest västra entrén som ligger mot byvägen. Inhägnaden av gården hade till uppgift att hålla betesdjuren, som gick fritt på skogen, utanför trädgården.

Äppeltid

2011-09-29T22:10:00.001+02:00

Äpplen i zinkhink

Äpple i betong

Äpple med rand och äpplen på rad

Äpplen i magen.

Trädgårdens historia (del 3)

2011-09-26T21:56:00.003+02:00

"Nytta" 1911 - 1945

I trädgården finns fyra äppelträd och ett plommonträd som planterades för mer än 65 år sedan.

Marken skulle utnyttjas för att familjen skulle få mat på bordet. Fruktträden var med största sannolikhet fler än de som finns idag. Jorden utnyttjades för odling av köksväxter. Bärbuskarna var också fler. Allt som trädgården producerade togs omhand och konserverades, torkades, syltades och mosades, till skillnad mot idag då mycket går till spillo...

Pastor Emilsson poserar vid västra gaveln, omkring 1930-talet.

Före gräsklipparnas tid slogs gräset med lie vilket gav ett tuvigt intryck, till skillnad mot dagens ideal som eftersträvar gräsmattor släta som heltäckningsmattor. På bilden syns en perennrabatt längs västra gaveln, där det fortfarande finns en idag. Björken är fälld för länge sedan och ersatt av en fläder strax vänster om punkten där pastor Emilsson står.

Mangårdens entréfasad skulle se prydlig ut. På bilden från 1929 syns perennrabatter längs husgrunden och farstukvisten. Inne i farstukvisten står pelargoner i krukor. På marken framför trappan ligger granris.

Det fanns lite utrymme för ”onödig” skönhet också. Det var viktigt att trädgården skulle vara prydlig och representativ. Gårdens första blomsterrabatter lades så att de var synliga från byvägen. På bilden från 1929 syns smala blomsterlister längs fasaden. Det är svårt att se vilken art det är men nu växer höstflox i lila, rosa och vitt längs husfasaden.

Trädgårdens historia (del 2)

2011-09-24T17:08:00.005+02:00

”Nytta” 1911-1945

Trädgårdsplan omkring 1946: 1. Bostadshus, 2. Ladugård, 3. Ekonomibyggnad, 4. Dass, 5. Brunn, 6. Äppelträd, 7. Plommonträd, 8. Björk, 9. Ek, 10. Blomrabatt, 11. Bärbuskar, 12. Köksland, 13. Växthus, 14. Odlingsbäddar

Gården byggdes av makarna Karl-Fredrik och Catharina Blomkvist som köpte 5100 kvadratmeter mark och uppförde bostadshuset och ladugården med ladugårdslidret 1911. Någon gång efter 1916 tillkom den långa ekonomibyggnaden med bl.a. bryggstuga, vedbod, matkällare och stall.

Första halvan av 1900-talet präglades de svenska trädgårdarna av Nytta och så var det också på vår gård. Bondgårdarna var först och främst en arbetsplats för hushållsarbetet. Hovar och klövar trampade på gårdsplanen, vagnar och slädar kördes in och ut från gården. Brunnen låg mitt på gårdsplanen, dasset vid ladugårdshörnet, vedbod och matkällaren i den stora ekonomibyggnaden. Alla dessa funktioner som idag finns komprimerade inne i bostadshuset gjorde att det blev mycket spring över gårdsplanen och att funktionen var viktigare än skönhetsvärdena.

Trädgårdens historia (del 1)

2011-09-22T20:19:00.007+02:00

Tungt, smutsigt och tidskrävande – eller alldeles underbart?

April 2011, grävskopan - och känslan av skräckblandad förtjusning infann sig.

Jag kunde absolut ingenting om trädgårdsskötsel när vi flyttade till gården för fem år sedan. Men från att inte våga sätta en spade i jorden med rädsla för att förstöra något, har vi precis avslutat århundradets grävningsarbete; att dränera runt alla hus på gården. Det innebar många ställningstaganden angående trädgården.

Cementplattorna längs gången mellan mangården och bryggstugan togs upp. Skulle de läggas tillbaka eller ersättas med grus?

Inför dräneringsprojektet läste jag därför på om de olika växterna för att för det första lära mig vad som var blomster och vad som var ogräs (ja, på den nivån var det!), för det andra att få en uppfattning om hur trädgården hade utvecklats under åren. Därefter kunde jag ta ställning till hur jag ville att trädgården skulle se ut efter grävskopornas, traktorernas och lastbilarnas frammarsch.

Däck och larvfötter på ladugårdsplanen i stället för hovar och klövar.

Genom gamla kartor, fotografier, samtal med de gamla ägarna och genom att iaktta mark och växter har jag pusslat ihop trädgårdens historia från att gården byggdes 1911 tills att vi tog över 2006.

Den första epoken kallar jag Nytta och den andra Skönhet. Den tredje väljer jag att rubricera som Nöje och handlar om mina tankar om att förvalta det här gröna arvet.

Jag är inte ensam nybörjare i trädgårdsarbetet...

Vårt kök i Gård & Torp

2011-09-17T10:01:00.001+02:00

Det senaste numret av Gård & Torp (nr 8/11) innehåller en stor köksspecial. Där, på översta bilden, finns vårt "sovrumskök" med som en representant för 1940-talets folkhem. Bilden under är från Ulrika Olssons f.d. lägenhet. Vårt kök ligger på övervåningen i mangården och iordningställdes strax före 1946 för att gården skulle bli tvågenerationsboende. Vi har bevarat all köksinredning och använder rummet som sovrum.

På gården finns också två andra kök. Det vi använder ligger på nedervåningen och är gissningsvis från 1950-talet. Ute i bryggstugan finns det tredje köket som är från 1933 men restaurerades senast omkring 1950-talet.

Grön vandring längs Dalälven

2011-09-13T12:12:00.001+02:00

Vilken trevlig söndag! 35 personer, en hund, tre hästar och en gräshoppa deltog entusiastiskt när Kulturarvsdagen uppmärksammades med arrangemanget Grön vandring längs Dalälven. Min trädgårdsvisning bestod av en föreläsning om 1900-talets trädgårdar i allmänhet och trädgården på vår gård i synnerhet. Jag ska göra ett separat inlägg om det så småningom.

Efter trädgårdstemat begav vi oss ner till Bredforsens naturreservat som är ett fantastiskt fint kulturlandskap med öppna marker, gärdesgårdar och stackar längs älven. Biolog Linda Svensson berättade om restaureringen av Sigeränget. Vid 1990-talet var älvängen helt igenvuxen. Hade jag stått på samma plats med kameran hade jag fotograferat en vägg av sly. Men nu har marken blivit röjd och det har slåttrats och stackats under flera år tack vare handkraft från Bodarnas intresseförening och ekonomiska resureser från Länsstyrelsen Gävleborg.

Vi fortsatte till Hällänget som ligger inom hästarnas sommarbeteshage. Marken har varit betad kontinuerligt under hundratals år och därför växer det speciella arter på marken. Jonas Lundin, även han biolog på Länsstyrelsen visade oss små, små slamkrypare och fetbladsväxter som hukar sig under mularna och sprids glatt där hovarna trampar upp jordkockor.

Utflykten avslutades på Råmyran. Linda står på en sten på den igenvuxen älvängen ett stenkast från Lågbobornas fiskebodar. I höst ska marken börja röjas, bl.a. med hjälp av en pistmaskin! Om några år kommer det att vara lika fint här som på Sigeränget.

Välkomna på trädgårdsvisning och utflykt!

2011-09-08T16:12:00.003+02:00

Foto: Erika Åberg

På söndag har jag trädgårdsvisning hemma på gården. Det är ett arrangemang inom Kulturarvsdagen som äger rum över hela Sverige andra söndagen i september varje år. Just i år är temat "Gröna platser" och jag passar på att förena mitt privata intresse för trädgård med mitt yrke som kulturmiljövårdare. Jag kommer att berätta om trädgården med sina årsringar från 100 år där knotiga fruktträd och gammeldags persennrabatter samsas med charmiga cementstenar och en nyanlagd köksträdgård.

Foto: Ove Sundström

Därefter blir det en guidad rundtur i Bredforsens naturreservat av naturvårdarna Jonas Lundin och Linda Svensson från Länsstyrelsen. Vi går genom hästarnas sommarbeteshage ner till Sigeränget; slåtterängen med de två stackarna. Efter en lunch på medhavd matsäck går vi vidare längs Dalälvens strand och upptäcker rariteter inom den svenska floran.

Program

11:00 Samling Lågbovägen 25, 810 40 Hedesunda.

12:00 Lunch på Sigeränget. Ta med egen matsäck.

14:00 Avslut

Arrangörer

Länsmuseet Gävleborg, Länsstyrelsen Gävleborg, Bodarnas Intresseförening.

Samordnare: Erika Åberg 070-631 37 62

Övrigt

Arrangemanget är kostnadsfritt. Ingen föranmälan krävs. Medtag gärna stövlar. Inställs vid kraftig nederbörd.

Sensommarträdgård

2011-09-02T10:02:00.001+02:00

Hösten är på en armlängds avstånd. Än går färgerna i rosa, lila och milt gult. Dahlia, gullris, höstflox, kaprifol och solhatt står och sniffar i sig doften av äpple och vått gräs och lyssnar på myggornas surr.

Blomsterbröllopsgåvan

2011-08-30T09:25:00.001+02:00

Här är den, presenten jag fick på fyraårsdagen av vårt bröllop. Vi såg den båda två hos en antikhandlare i Gysinge och jag blev stormförtjust. Då hade den även en maka. Men när Björn återvände för att köpa paret visade det sig att ett barn hade gått lös i affären och råkat krascha den ena! Hur behåller man behärskningen som affärsinnehavare då, undrar jag?

Jag vet ingenting om vasen, varken hur gammal den är eller varifrån den kommer. Men det är som att jag kan höra dekormålarens koncentrerade andetag när jag ser penseldragen.

Kommentera gärna om du själv vet något om vasen!

Blomsterbröllop

2011-08-25T09:09:00.001+02:00

I dag ska vi fira vår 4:e bröllopsdag, maken och jag. Vi gifte oss den 18 augusti 2007 hemma under äppelträden. I år passar det därför extra bra att årsdagen av den 4:e bröllopsdagen kallas blomsterbröllop eller fruktbröllop. Redan i går kväll fick jag en present. Så fin så jag blir alldeles pirrig. Bild kommer så småningom.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

2011-08-22T13:41:00.002+02:00

Så var hundraåringen firad! Gården fick ett jättefint kalas med ca 150 gäster och strålande solsken. Stort tack alla gäster, medarrangörer och funktionärer för en toppendag! Arbetarbladet summerade högtidsdagen SÅ HÄR.

100-årskalas på gården!

2011-08-08T10:50:00.002+02:00

Förr

Vår gård byggdes 1911 och fyller alltså 100 år i år. Det kommer att firas med Öppet Hus!

Välkommen hem till oss Söndag den 21 augusti kl. 11:00 - 16:00

Öppet Hus
Föredrag och bildvisning
Gårdsloppis
Barnens djurkammare
Fikaförsäljning
Föreningar på plats

Program:

11:30 - 12:00 Jag och maken visar bilder och berättar om gårdens historia och restaureringen

12:30 - 13:00 Våra grannar Ove Sundström och Peter Nylén visar bilder från byn och omnejden

13:30 - 14:00 Jag och maken visar bilder och berättar om gårdens historia och restaureringen

14:30 - 15:00 Våra grannar Ove Sundström och Peter Nylén visar bilder från byn och omnejden

Arrangörer:

Familjen Åberg, Bodarnas Intresseförening, Hedesunda Hembygdsförening, Svenska Byggnadsvårdsföreningen

Adress:

Lågbovägen 25, 810 40 Hedesunda.

Rosor och hallon

2011-08-04T21:55:00.001+02:00

Hallon i en rosenkopp

Hallonröd ros

Rosenhallon

Slåtter och stackning

2011-07-31T20:53:00.001+02:00

Den här veckan har det varit slåtter och stackning på Sigeränget. Älvängen ligger vid Dalälvens strand, ungefär en kilometer från vår gård. Tidigt i onsdags morse, medan daggen ännu tynger gräset slogs ängen med lie.

I går var det dags för räfsorna att komma ut. Höet räfsas ihop till långa strängar. Sedan bärs det till stackstolen som är en träkonstruktion. Där slängs ängshöet upp och bildar en stack.

Snyggt och prydligt blir det! Både människor, djur och växter stortrivs. Som jag nämnde HÄR har jag skrivit en artikel om slåttern och stackningen på Sigeränget i Gård & Torp nr 6, 2011. Finns att beställa HÄR.

Jag tränar inför två

2011-07-23T22:11:00.001+02:00

Jag tränar inför att bli tvåbarnsförälder. Sonens kusin har varit här hemma hos oss i två dagar. I oktober är det skarpt läge. Då flyttar en ny liten person in på gården. Jösses vad jag längtar!

Scenografi

2011-07-22T21:56:00.000+02:00

Det ägde rum en liten och sannerligen privat filmfestival hos Martin i Uppsala. Stanley Kubrick hyllades med tre filmer på rad. Den största anledningen till att jag älskar Kubricks filmer är den genomarbetade scenografin. Titta på A Clockwork Orange och The Shining som vi gjorde, eller 2001 - Ett rymdäventyr och Barry Lyndon till exempel. Scenografin till självaste filmfestivalen var högklassig den också som ni ser på bilderna. Stilsäkert komponerad inredning av Martin himself.

Ett riktigt kusligt sammanträffande skedde när jag och maken checkade in på hotellrummet sent på kvällen. Ni som har sett skräckfilmen The Shining vet att den utspelar sig på ett hotell där de allra vidrigaste händelser inträffar på rum 237. Gissa vilket rum vi fick? Jorå, mindre än 0,5% chans inträffade och vi fick rum 237. Håren reste sig på armarna och vi bad nervöst fnittrande om att få byta till ett annat nummer...

Trädgårdar i Torsåker

2011-07-17T22:00:00.001+02:00

I dag var jag på utflykt med tema blommor och trädgård i Torsåker. Det obligatoriska stoppet var såklart Bergabacken för att frossa i pelargoner. Jag köpte en stickling av den bedårande Westdale Appleblossom. Denna skönhet tog skaparen Charlie Clark åtta år att ta fram! Inte för att jag vet något om hybridisering, men det lät som att det var en väldig lång tid.

Ungefär lika lång tid har det tagit för Sören Joelsson att skapa den här trädgården i Bagghyttan. Främsta anledningen till dagens tur var att tidningen Land arrangerar Öppen Trädgård vilket innebär att privatpersoner slår upp grindarna för allmänheten. Den enda som anmält sig från Gästrikland var Sören. Undrar varför vårt landskap är så klent representerat? Jag tvivlar på att det saknas gästfria trädgårdsentusiaster...

Auktion i Hedesunda

2011-07-16T19:32:00.000+02:00

Vi sockenbor tillbringade några timmar av denna molninga lördag med att buda mot varandra. Det visade sig att Hedesundaborna (eller om det var tillresta utsocknes) både var kapitalstarka och hade god smak, så några grejer som jag verkligen, verkligen ville ha blev jag utan. En stilsäker liten byrå, här poserandes i lekstugan, hamnade dock i våra kärleksfulla händer. Spegeln med glashyllan är en modell jag har hållt ögonen öppna för en längre tid. Här provhänger den i badrummet på nedervåningen.

De tre broscherna köpte jag hos en antikhandlare på en tur till Gysinge när vi egentligen bara skulle köpa linolja och färg på Centrum för Byggnadsvård.

Rabarber och smultron

2011-07-11T17:15:00.001+02:00

Äntligen har den gamla rabarbern vågat visa sig i dagens ljus! Efter att ha varit övervuxen i ett halvt decennium och sedan tillbringat våren i en zinkbalja fick den en ny plats i köksträdgården som genomgått en extreme make-over under försommaren. I går fanns tillräckligt många och stora stjälkar för att skörda och använda till en rabarberpaj. Den utsökta pajdegen med ett sting av kola kommer härifrån. Jag pimpade rabarberna med citronmeliss och garnerade med smultron.

Auktion i Tängesbo

2011-07-07T22:09:00.000+02:00

Barn och hund dumpades hos svärfar och jag och maken for förväntansfulla till den annonserade auktionen på en gård i den lilla byn Tängesbo. När vi kom fram och jag började titta på de första föremålen sjönk pulsen till besvikelsenivå. Lackade furumöbler från 70-talet och urtvättade påslakan från 80-talet väckte inte direkt mitt habegär. Men på gårdsplanet var långborden fulldukade och när jag hade ögnat igenom allt stod euforin upp till öronen. Leksaksmöbler från 30-40-talet, keramik från 50-talet, trädgårdsgrupper från sekelskiftet... Allra mest förtjust blev jag i en gunghäst, en leksaksspis och ett trädgårdsbord

Auktionen var knökfull med folk och vi kände igen flera som uppköpare, så förväntningarna på att få något alls var dämpade. Vi viskade ihop oss om vår yttersta ekonomiska gräns. Längre än till 600:- per styck för de tre heta föremålen ville vi inte gå. Så körde det igång, snabbt och effektivt. Till vår stora förtjusning visade sig folkskaran vara lika snål som den kalla vinden som blåste över de uppländska fälten.

Fyndens tid är icke förbi! Efter ett par timmar hade vi staplat en målad korg, tennskrin, soppslev och en etsad glasservis på trädgårdsbordet. Förutom en smal kratta fick gunghästen också följa med hem. Och slutpriset för de tre hetaste; gunghästen 300:-, leksaksspisen 100:- och trädgårdsbordet 200:-

Publicerad i Gård & Torp!

2011-07-02T12:01:00.002+02:00

I går låg äntligen Gård & Torp nr 6 i brevlådan. Nog för att jag brukar bli ivrig när den ligger där nytryckt och blänkande i omslagsplasten, men i går blev jag helt uppspelt eftersom min alldeles egna artikel skulle finnas med. Vägen från brevlådan till farsukvisten har väl aldrig känts så lång.

Jag blev mycket glatt överaskad när jag slog upp sidorna och fick se texten och bilderna breda ut sig på fyra sidor. Lika glad som jag är för min egen skull, lika stolt är jag över min granne Ove Sundström som har tagit tre av de fem bilderna.

Artikeln handlar om slåtterns betydelse för ängarna och vikten av att röja upp i de igenvuxna kulturlandskapen. Sedan femton år tillbaka samlas mina grannar i byarna omkring Bredforsens naturreservat för slåtter och stackning på Sigeränget. Tack vare deras engagemang och länsstyrelsens resurser har älvängen återigen blivit en underbart vacker plats där både djur, växter och människor trivs.

Kökskammaren blir bibliotek (del 5)

2011-06-26T22:54:00.003+02:00

Ett halvår efter att vi påbörjat restaureringen av kökskammren var rummet förvandlat till ett bibliotek. Under restaureringens gång hittade vi spår från historien, både i själva rummet och tack vare gamla fotografier. Vi plockde godbitarna ur det sekel som gått sedan huset byggdes:

1911 - Rummet återfick papptak, profilerade dörrfoder, taklister och golvsocklar. Spegeldörren mot köket och skurgolvet plockades fram igen. Murstocken putslagades och målades och väntar fortfarande tålmodigt på en kakelugn.

1920-tal - Vi valde att tapetsera med en tapet som påminner om den som vi vet har suttit i rummet omkring 20-talet. Även elinstallationerna gjordes på liknande sätt som vid den här tiden, med utanpåliggande ledningar, strömbrytare i svart bakelit och kulodosor i porslin.

1948 - Skjutdörren in till salen och dörrhandtaget mot köket är spår som bevarats från 40-talet. Centralvärmesystemet med sina grova rör och bulliga element är fortfarande i gott skick, så de finns kvar. Själva värmekällan i form av vedpanna är utbytt med det syns förstås inte i rummet.

1970-tal - I och med 70-talets energikris byttes husets spröjsade fönster ut mot kopplade tvåglasfönster och timmerväggarna isolerades med mjuka träfiberskivor. Dessa förändringar finns kvar även efter vår restaurering. Träfiberskivorna är oförargliga men de ospröjsade fönstren förtar mycket av husets ursprungliga karaktärsdrag. Jag skulle önska att vi hade råd att byta tillbaka men det ligger bortom vår ekonomiska planeringshorisont...

2010 - Tillägget från vår tid är de väggfasta bokhyllorna; den inredningskomponent som slutligen förvandlade kökskammaren till ett bibliotek. Den fundamentalistiska byggnadsantikvarien får väl en allergisk reaktion när jag härmed avslöjar av bokhyllorna är byggda av MDF. Vi blåste liv i det stela skivmaterialet genom avslutande taklist och golvsockel i trä, genom att måla hela härligheten med linoljefärg i en enkel ekimitation och genom att kröna dörrarna med gamla knoppar i porslin och mässing.

Kalashelg

2011-06-21T18:16:00.003+02:00

I helgen har vi haft kalas i dagarna två. I princip hela förra veckan gick åt till att förbereda firandet av makens 30-årsdag. Jag antar att de flesta familjer förbereder kalas genom att städa, handla och kanske baka. Jag längtar tills det är så enkelt! Våra förberedelser var lite mer tungrodda.

Vi har precis avslutat dräneringen kring gårdens alla hus, vilket betyder att trädgården är delvis sönderkörd. För att gästerna inte skulle snubbla har vi skottat bort grushögar, fyllt igen hål och burit bort sten. Två dagar efter att grävmaskinen åkt härifrån gick avloppsledningen sönder, så det blev ett litet sidoprojekt att styra upp för att kunna använda toaletterna. För att vi skulle ha en trevlig plats att sitta på byggde vi en pergola i köksträdgården. Men eftersom vädret blev för dåligt för att sitta ute, blev vi tvugna att röja undan hundratals kilo cementsäckar, två badkar och en del virke för att göra plats på logen i stället.

Födelsedagsbarnet snickrade ihop långbord och jag sydde stämningsskapande draperier och bakade tårta till de 26 vännerna som kom i lördags och de 19 släktingarna som uppvaktade i söndags. Efter allt slit blev båda dagarna supertrevliga och trots det kyliga och regniga vädret var det jättemysigt att sitta på logen, invirade i filtar och med bordet fullt av levande ljus.

Hus på näthinnan

2011-06-14T18:44:00.004+02:00

Det finns vissa hus som flyttar in i mitt medvetande. Det här bor i en liten del av min hjärna nu. En villa från 1932 med fruktträdgård och perennrabatter, en vedbod och - vad som inte framgår av mäklarens annons - en skomakarverkstad med ALLT bevarat invändigt. Fast lösöret ska hembygdsföreningen ta hand om. Hoppas det blir en 30-talsfanatiker som köper huset! Som bevarar masoniteinredningen och emaljspisen i köket och husets underbart behagliga färgsättning på fasaden, fönstren, innerväggar och dörrar. Gå in och kolla mäklarens annons och titta noga på detaljerna, på dörr- och fönsterfoder, handtagen, strömbrytarna. Det du kommer att se är en stilhistorisk händelse; ögonblicket när 1920-talsklassicismen tar sina första trevande steg in i funktionalismen. Min favorittid i arkitekturhistorien!

Alla bilder kommer från härifrån; Fagergrens Fastighetsbyrå.

Kökskammaren blir bibliotek (del 4)

2011-06-11T20:15:00.002+02:00

Så här såg kökskammaren ut när vi flyttade in i huset. Tydlig prägel av 1970-tal. Medaljongtapeterna i grönt och guld är tapetserade på mjuka träfiberskivor som isolerar timmerväggarna. Den brunmönstrade plastmattan var bara utrullad på ett gediget gammalt skurgolv. Ett par garderober hade byggts över murstocken, på samma plats som kakelugnen stod och som fotografiet från 1920-talet visar. Det är salen som skymtar bakom den öppna skjutdörren.

Till en början tänkte vi faktiskt behålla tapeterna. De var i relativt bra skick och hade den murrigt mysiga karaktären som vi tycker passar för ett bibliotek. Men på ett besök hos Birgit Burström på Handtryckta Tapeter blev både jag och maken handlöst förälskade i en tapet som hade ett visst släktskap med 1920-talstapeten som suttit i rummet, så den fick det bli i stället. 70-talstapeten är sparad på skjutdörren som ett minne från mitt eget födelsedecennium.

På köksbordet

2011-06-08T22:05:00.001+02:00

På gammelmormors slagbord står en bukett ängsblommor i en vas ärvd av mormor. Keramikburken kommer från Ulrika Olsson Keramik. Fatet från Gysinge Centrum för Byggnadsvård står på ett grytunderlägg i luffarslöjd, köpt på Tradera. De äggformade salt- och pepparkaren i marmor är en gåva från svärmor till maken.

Auktion i grannbyn

2011-06-04T19:17:00.001+02:00

Med en äppelpaj på pakethållaren cyklade jag ner längs grusvägen, över bäcken, förbi kohagen och in i grannbyn Lövåsen. Där finns en gammal folkskola som Bodarnas Intresseförening äger. I dag var den gamla skolgården fylld av folk, möbler och föremål. Eftersom jag arbetade i serveringen hade jag en väldigt vag uppfattning om vad det var för klenoder som gick under klubban.Tur var väl kanske det. Vi borde snarare verkställa projekt Rensa hemma.

Kunde jag skulle jag buda på delar av inredningen i skolans kök. Kylskåpet, diskbänken och handdukshängaren skulle jag vara envis på.

Kökskammaren blir bibliotek (del 3)

2011-06-03T22:56:00.002+02:00

När vi började bläddra bland tapetlagren på murstocken hittade vi randiga funkistapeter i gult, rosa och blått med tillhörande smal bård. Jag älskar funktionalismens formspråk! När jag bodde ensam i min gamla 40-talslägenhet var den inredd med teakmöbler, stringhyllor och virrvarr-bord. Men min make är inte lika förtjust i den epoken, så när vi flyttade till huset fick mina skönheter flytta ut i bryggstugan. Nu har han faktiskt börjat uppskatta funkisen mer men i vårt hem har vi kommit fram till en inredningsstil som båda gillar.

Vid 1940-talets andra halva hände det en hel del i husets historia. 1946 installerades centralvärme och i samband med det revs kakelugnarna. Troligtvis fick huset wc med badrum samtidigt. Carl-Fredrik och Catharinas fosterson Karl-Erik gifte sig och han och hans Anna köpte fastigheten. Föräldragenerationen flyttade upp på övervåningen till ett eget rum med kök och liten kammare. Kalle och Anna restaurerade kökskammaren 1948 och använde rummet som sovrum.

Eftersom vi ville återskapa mer av den ursprungliga karaktären tog vi bort tretex-skivorna i taket för att återgå till papptak och bytte de enkla släta listerna till profilerade. De spår från 1948 som vi ville behålla var skjutdörren in till salen och trycket i bakelit med långskylt på dörren till köket.

Smak av sommar

2011-05-31T22:23:00.002+02:00

Termometern visade 31 grader när jag åkte från jobbet i eftermiddags! På dagis satt solbrända barn och åt glass. När vi kom hem förlängde vi dagen med pizzapicknick på en filt i kvällssolen. Blasten på potatisen i odlingsbäddarna har säkert växt en halv centimeter under dagen.

Kökskammaren blir bibliotek (del 2)

2011-05-30T22:37:00.002+02:00

Här sitter Catharina och Carl-Fredrik framför kakelugnen i kökkammaren, det borde var omkring 1920-talet. Jag tror att kökskammaren användes som sovrum eftersom det var det enda uppvärmda rummet på nedervåningen förutom salen. Jag vill dyka in i bilden och ställa mig bakom Carl-Fredriks axel och titta i fotoalbumet han har i knäet! Och så vill jag se mig ett varv runt i rummet för att se hur det såg ut! Visst ser väl tapeten läcker ut? Tänk om man fick se den i färg...

Det får man! Den igensatta dörren mellan farstun och köket som jag nämner HÄR är nämligen tapetserad med ett stycke av just denna tapet. Mmmmm... mullvadsgrå botten och väldefinierade blommor i rött och svart och som med penseldrag av guld.

Lite otippat att man valde att tapetsera om rummet med den här tapeten när man utgick från spegeldörrar i ljusgrönt och blågrönt och hade ett pappspänt tak som var målat i blågrått, kan tyckas. Blomkvistarna hade visst inget emot kontraster. När vi flyttade in var dörrarna övertäckta med masoniteskivor men originalfärgen fanns där bakom och behövde bara retuscheras med egenblandad linoljefärg.

Av linoleummattan som skymtar på den gamla svartvita bilden fanns inga spår. Däremot fanns ett vackert skurgolv under 1970-talets plastmatta. Det här var de äldsta spåren vi utgick från när vi började restaurera rummet.

Kökskammaren blir bibliotek (del 1)

2011-05-28T22:24:00.002+02:00

När jag och han som skulle bli min make träffats och började lära känna varandra visade det sig att vi delade samma dröm; att det skulle finnas ett bibliotek i vårt framtida hem. När vi flyttat in i vårt hus kändes kökskammaren som det perfekta rummet att inreda till just det, eftersom det är ett genomgångsrum mellan kök och sal. Vi hade en hel del ledtrådar som visade hur rummet sett ut en gång i tiden, bland annat den översta bilden från gissningsvis 1930-talet. Vårt mål blev att återskapa delar av den karaktären, men samtidigt behålla senare tiders tillägg som var av kvalitet. Jag ska fortsätta berätta hur det gick till, men den nedersta bilden visar hur resultatet blev. Fotot är taget ur samma vinkel som översta bilden.

Planlösning

2011-05-26T20:24:00.001+02:00

När jag gick i mellanstadiet var en av de roligaste sakerna jag visste att sitta och rita. Som mest uppslukad blev jag när jag ägnade mig åt att rita planskisser över framtida drömhus. Tornrum, krångliga korridorer och hemliga dörrar skulle det gärna vara.

Vårt hus planlösning är betydligt mer okomplicerad än så. Det här är planskissen över huset som finns i byarkivet. (Jag har skrivit in texten). Troligtvis är ritningen från 1910 och låg som bilaga till makarna Blomqvists låneansökan som jag skrivit om HÄR. I verkligheten är planlösningen som på ritningen, förutom att det bara finns en dörr mellan farstu och kök. Den översta dörren är igensatt och mot hallen finns en platsbyggd garderob. Den andra skillnaden är att farstukammaren även har ett fönster mot öster. Salens kakelugn placerades aldrig som förslaget på ritningen. Tyvärr finns inte någon av kakelugnarna kvar men golvbräderna skvallrar om att salens kakelugn stått precis parallellt med den runda kakelugnen i kökskammaren.

Så här används rummen idag:
Farstukvist = farstukvist och groventré
Farstu = hall
Kök = kök
Kökskammare = bibliotek
Sal = vardagsrum
Farstukammare = wc/badrum/tvättstuga

Former av lök

2011-05-24T22:23:00.001+02:00

Vid köksfönstret väntar sättlök på ett fat från Madame Nyberg. Jättevitlöken i keramik kommer från Wij Trädgårdars butik. Skärbrädan i porslin bjöds in från Tradera. Köksväggen är tapetserad med originalrullar från 1930-talet, inköpta på Tapetorama.

Utveckling

2011-05-21T20:41:00.001+02:00

Hemma igen efter nästan en veckas tjänsteresa i södra Hälsingland. Vitsipporna har blommat ut och skogen är fylld med en nästan overkligt god doft av liljekonvalj. Krikonträden har fällt sina blad och äppelblommen har tagit över.

Nu har jag satt min första potatis! Mitt livs första potatisar, ska understrykas. I nya odlingsbäddar gjorda av grindstolpar i granit. Stolparna hittade vi övervuxna i marken när vi började dränera för några veckor sedan. Vilken lycka!

82 år senare

2011-05-18T09:00:00.003+02:00

I de flesta fall när Före och Efter-bilder visas brukar Efter-bilderna vara de snyggaste och fräschaste. Inte i det här fallet, än så länge... Tidens tand har inte varit nådig mot det stackars huset. Projekt ommålning är planerad till sommarsäsongen 2012. I år ska jag dock se lite kärlek till de återvunna pardörrarna som ersatte den mögliga furudörren som satt i öppningen tills i höstas.

Bevis

2011-05-16T09:00:00.004+02:00

De här bilderna är de äldsta jag har hittat som bevisar hur bostadshuset verkligen har sett ut. Den översta är från 1929. Framför farstukvisten står Carl-Erik Blomkvist, Catharinas och Carl-Fredriks fosterson. Det är hans 15-årsdag och han har tagit på sig sina allra finaste kläder. Kanske fick han cykeln i födelsedagspresent. Jag undrar om farstukvisten gjordes som på fasadritningen från början, eller om den alltid har sett ut såhär?

På den andra bilden står pastor Emilsson framför västra gaveln. Familjen Blomkvist var med i Filadelfiaförsamlingen och det var visst många sammankomster på Högbo gård. På fotografiet ser man att gavelfönstren som finns på fasadritningen inte utfördes.

Så här förvandlar du de svartvita fotografierna till färg - använd fantasin: Träpanelen är målad i ljust röd slamfärg. Fönsterbågarna i engelskt röd. Farstukvisten har en ljust grön kulör, både invändigt och utvändigt. Entrédörren är målad i gulockra. (Fast i det fallet hittar jag bara på. Dörrarna finns inte kvar så jag vet faktiskt inte.) Övriga snickerier är brutet vita.

Drömhus?

2011-05-15T14:55:00.003+02:00

Hur har huset sett ut från början egentligen? De här ritningarna hittade jag i byarkivet. Längst ner på det gulnande pappret finns en kostnadsberäkning skriven med vacker handstil. Den anger summorna för grundgrävning, byggmaterial, transporter m.m. Jag gissar att dokumentet är en bilaga till låneansökan. Makarna Blomqvist tog ett egnahemslån från Gefleborgs läns Hushållningssällskap och lånekontraktet finns också i arkivet.

Ritningarna visar hur det var tänkt att huset skulle se ut. Jag undrar om det var såhär det såg ut när det stod på sin gamla tomt, innan Blomqvistarna flyttade det till Lågbo? Svart tak, gula fasader, vikelbågiga gavelfönster och en öppen farstukvist med återhållsam snickarglädje. Efter att ha sett gamla fotografier vet jag att huset aldrig har sett ut som på ritningarna där det står idag i alla fall.

Flyttat

2011-05-11T22:24:00.000+02:00

När vi hade flyttat in i huset började vi nyfiket kika under plastmattorna och bakom masoniteskivorna. Det var ett väldigt roligt detektivarbete som gav många pusselbitar i husets historia. Vissa kloka människor ger rådet att man inte ska börja riva och slita överallt samtidigt men vi ville få en helhetsbild av vad som fanns under de sentida ytskikten för att få vägledning hur vi skulle restaurera.

Kökets tak var klätt med mjuka träfiberskivor, variant Tretex. De ville vi inte ha kvar så vi började ta bort dem. Under var taket pappspänt men eftersom pappen var perforerad av spikhål rev vi ner den också. Då uppenbarade sig ett handhyvlat brädtak, målat i en behagligt blågrå kulör. När vi fortsatte riva upptäckte vi att taket var ett hopplock av vita bräder med rester av limfärg och obehandlade plank. Vid ändarna längs rummets ena sida fanns stora siffror skrivna på takbräderna; 1, 2, 3, 4, 5 o.s.v. Vi fick bekräftat det som en granne berättat, att huset var nedplockat och flyttat av Catharina och Carl-Fredrik från en annan by i socknen. Undrar hur det såg ut då?

5100 kvm för 80 kr

2011-05-09T22:33:00.002+02:00

"Till vår måg Carl. Blomqvist och hustrun Catharina Olsson försälja vi undertecknade från vårt egande hemman Lågbo no 1 om ett öresland uti Hedesunda socken en lägenhet Högbo om femtioett ar (0,51) hektar: för en köpesumma om 80 kronor..." Köpebref undertecknat Olof och Anna Andersson 31 oktober 1910.

Det var en gång en bonddotter som hette Catharina Olsson. Hon bodde i gården Ol-Anders i Lågbo. På gården bodde också en lång och stilig dräng som hette Carl-Fredrik Blomqvist. Katarina och Karl-Fredrik blev kära i varandra, men de var alldeles för blyga för att säga det. På den tiden fanns det ju inte sms, så de skrev lappar till varandra som de gömde på ett hemligt ställe på gården.

När de båda konstaterat att kärleken var ömsesidig ville de skaffa sig ett eget hus. Med Katarinas föräldrars goda vilja fick de köpa en bit mark ett stenkast från Ol-Anders. Eftersom platsen låg högst i byn Lågbo - och sannolikt för att det blev en rolig ordlek - döptes fastigheten till Högbo.

Att hitta ett hem

2011-05-08T22:34:00.001+02:00

Innan jag och Han - som skulle bli min make - blev ägare till gården Högbo i Lågbo funderade jag mycket på hur mitt framtida hem skulle se ut. Eftersom jag arbetar som byggnadsantikvarie var det givet att jag skulle bo i ett gammalt hus. Men skulle det bli ett gulligt litet 1700-talstorp med stor bakugn, en pampig hälsingegård med schablonmålningar, kanske en sekelskiftesvilla med verandor mot havet, eller en stilsäker funkisvilla med hörnbalkong..?

Vi bodde i lägenhet och hade inte ens flyttat i hop när vi såg en mäklarannons om ett anspråkslöst hus i tidningen. Eftersom vi ändå skulle ha vägarna förbi utan någon större omväg när vi åkte från Hans lägenhet i Uppsala till min i Gävle, tänkte vi stanna till och kolla lite.När vi kom till byn och började följa den slingrande grusvägen förbi gamla härbren, små torp och ett par bondgårdar började det kittla i magen av förväntan.

Bostadshuset hade inte sett mycket ut för världen på tidningsbilden; ospröjsade fönster från 1970-talet, ett sorgligt svart trapetskorrugerat plåttak och en bedrövlig ytterdörr som en gång i tiden varit klarlackad, men som nu var prickig av mögel. Men när vi kom fram glömde jag nästan huset, för vilken trädgård! Ett gårdstun omslutet på tre sidor av mangård, ladugård och ekonomibyggnad med vårdträd, knotiga gamla fruktträd och långa färgglada perennrabatter längs husfasader och gångar.Visserligen lite rufsig och eftersatt men uppenbart välplanerad en gång i tiden.

Efter en stund hade vi tagit oss ner till fastighetens fiskebod vid Dalälven och den förväntansfulla magkänslan hade övergått i ett ängsligt ha-begär: "Jag vill, jag vill, jag vill bo här!" Som tur var delade Han och jag den önskan och lyckligtvis stod vi tillslut utanför huset en månad senare med nyckel i handen och tacksamhet i sinnet.

Något 1700-talshus blev det inte. Vårt hus är från 1911. En bakugn finns faktiskt i bryggstugan, men den är igenmurad. I stället för schablonmålningar fick jag generöst med tapetrester från 1910-talet och framåt. Några verandor mot havet finns inte men väl en liten farstukvist med spröjsade fönster. Funkisen har satt sina spår i huset, men som vi tolkar det... mindre stilsäkert. Masonite på spegeldörrar och pärlspont, mjuka träfiberskivor över pappspända tak och plastmattebeklädda spånskivor på skurgolven.

Vi gjorde upp en tioårsplan med målet att återskapa den ursprungliga karaktären men ändå behålla de förändringar av kvalitet från husets hundraåriga restaureringshistoria. Nu har fem år gått sedan vi flyttade in. Vi håller tidplanen och har alltså hunnit halvvägs.

Gro

2011-05-07T22:29:00.001+02:00

I månader har det legat en blogg inom mig och grott. Bilder och ord om gamla hus, inredningsinspiration och inbjudande trädgårdar blandat med bitar ur ett familjeliv med skogspromenader, utflykter och kalas. Nu får bloggen komma ut i vårljuset och du får titta in i mitt liv som utgår från en gård på landet.

Hoppas du ska trivas tillsammans med mig.

Hej, hej!